slappa söndagar

på sätt och vis är maj det bästa som finns. varmt, sola, man har hunnit vänja sig vid sin nya vardag,vänner och sånt. men det är farligt nära sådana dära saker som beslut och ny vardag. egentligen har jag aldrig riktigt haft den bilden av mig att jag är rädd för nya saker. det är mer att jag har så fasligt svårt att bestämma mig för något. stockholm/lund/jönköping/världen? vad ska det bli liksom. efter ett slapp år på credo kanske man ska ta tag i sitt liv och bli ett sånt där mvg-barn igen..orka.å så är man nog singel igen och hur förvirrande är inte det då. det är som att mitt inre inte fattar något överhuvudtaget. kaos. men om man dansar och ler så kanske det går över.. det är det här med att leva ärligt. men det kanske kommer med lite tid. "man får ju ge det lite tid".....