lise å thobias

Det börjar dra ihop sig för det första kusinbröllopet. Den 29 juli får vi in en Vemmenby i släkten. Jag och Nils börjar inse att tiden är knapp om vi ska hinna öva in något musikaliskt till festen. När båda bor i olika delar av Sverige och dessutom jobbar alldeles för mycket blir det svårt att hinna med något som inte är typ tre timmar innan vigseln...
Man får trösta sig med att de blir gifta även om det låter äckligt om oss som spelar.
Idag satt jag och insåg vad det innebär att gå på bröllopet utan någon att hålla i handen. själv liksom.

*ingen att krama under kavajen om det blir lite kallt med klänning
*ingen som pussar en på håret
*ingen som säger att man är söt när man gråter lite för att det är vackert
*ingen som vill smita ifrån en stund från festen för att hångla och fnittra lite
*ingen att flörta tryggt med om man hamnar vid ett besvärligt bord
*ingen att klänga på när man måste ta av sig sina obekväma skor