karlsson på taket

där satt vi då i ekhagskyrkan. fyllda av skyhöga förväntningar och med ett nöjt leende på läpparna. det var ju i jönköping så man kände igen minst halva publiken. dessvärre hade två av de boende från mitt jobb irrat sig dit och jag satt lite på spänn ifall de skulle få något charmigt utbrott. jag kunde se det framför mig:
-vad FAN han sjunger ju bara på engelska!-arg tant springer ut ur kyrkan
-EMELIE (ställer sig upp och skriker mitt i en låt.)vad roligt att du är här!
-det kommer åska, jag tror det kommer ÅSka, jag är rädd för ÅSKA!
ibland har de inga hämningar alls så det hade kunnat bli riktigt pinsamt.men de höll sig lugna.

däremot kläcker ellen och eva i kör, precis efter konserten -han är så lik KARLSSON PÅ TAKET! kära hjärtanes, ingen hyfs någonstans..

okej, det var magiskt. man såg nästan tåren i ellens öga när emil börjar, bara lite lätt gitarr och hans ljusa röst inleder konserten med sinister in a state of hope. man sitter bara och njuter under hela konserten. ljudet fyller hela den kupolformade lokalen och man märker att de trivs med att spela där. inga applåder mellan låtarna för ingen vill förstöra stämningen. de avslutar med håll mig. frågan är om det finns någon annan låt som kan få en att känna sig mer ensam...

världens bästa dag innehöll:
*seger över fille i tunnelfotboll(4-0) (tur det, jag kan vara en riktigt dålig förlorare)
*mysig utflykt till vättersnäs
*inköp av fantastiskt fin klänning till lises bröllop
*magisk konsert med emil svanängen
*myspysfika hos ellen
*fina flickor som ellen,eva,fia och marja
*valsträning med fille