schizo-eme

kommer jag nånsin att kunna ta beslut och känna frid.
tveksam.

ibland känns det som att man inte kan lita på sin egen kropp. som att den gör lite som den själv vill, och emelie (som inte är sin kropp utan något annat diffust)förstår inte riktigt vad som hände. som när kroppen blir nervös och man fattar inte varför. eller kroppen pirrar lite och man fattar inte varför. eller kroppen inte bryr sig överhuvdtaget och man fattar inte varför. eller när kroppen inte vill sova men emelie vill sova...

erika tyckte att jag inte verkade sakna stockholm tillräckligt mycket. det är klart att jag saknar stockholm! givet! och alla människor där.givet.
jennifer kommer hit imorgon, det ska bli roligt. alla minnen.. det känns som att jag har bott i jönkping hela mitt liv. det brukar bli så när man är hemma... då jennifer måste ha något att sova på (som inte är en flyttlåda) har jag faktiskt lyckats skärpa mig lite och bösat ut bäddsoffan ur mitt rum så att man kan gå i rummet, på golvet då och inte leka inte-nudda-golv hela tiden...

jag bara går omkring och tramsar och gör inget vettigt än så länge. det närmaste vettigt jag har kommit idag var att skaffa nya linser. jag var lite nervös för att det skulle vara optikern som fick mig att rodna förra gången(!) men det var en trevlig carina istället. skönt.