skåne

efter en helg i det vackraste i sverige, skåne,förstår jag än mindre varför jag bor i stockholm. det är ju så tramsigt här.

jag har haft många härliga möten med människor man inte träffar så ofta men som betyder mycket.
*lille nils, min kusin som har skaffat sig en sofia att hålla i handen och helt plötsligt har blivit lite fnittrig.
*kusin lise som jag pratade mig hes med under 4 timmar.
*fyra bedårande(erikas ord) kattungar på 8 veckor
*lilla elsa. 140 cm och rar
*min ellen i glimåkra

en intensiv turné med mycket prat om släktkriser hit och dit. afrikaresor och framtid och pojkar. men det mäktigaste i allt virr som hände var ett brev som jag läste i tullstorp. daterat 5 april 1925. min mormorsmor hanna skriver till sin älskade arvid från lasarettet i kristianstad där hon ligger inne under större delen av sin graviditet. hanna hade en komplicerad graviditet då hon hade svagt hjärta och man visste inte riktigt hur det skulle gå ...i brevet skriver hanna hur hon saknar arvid och längtar efter att de ska kunna ses igen. hon ber honom ta med sig hennes pengaportmonnä och favoritklänning till helgen. mor min var här igår sa överläkaren till mig, de hade diskuterat och hon verkade väldigt orolig. hon ville nog helst att vi skulle driva ut det. men det vill vi väl inte arvid. vi lägger det här i jesus händer och ber att hans vilja ska ske hur det än blir. elsa föddes den 9 september och hanna dog några dagar senare. ingen av oss struliga släktingar hade funnits om inte min mormorsmor hade varit så modig. perspektiv