det finns ett liv därborta i vällingby

vällingby är ett konstigt ställe för mig. lite hemma men ändå inte alls. idag var jag där på dagtid(arbetsförmedlingsbesök) och förvånades över att det var en massa folk som faktiskt gick in i affärerna och åt på foodcourten som alltid har varit helt öde. de har hållit på att bygga om centrum under hela förra året och det var roligt att se att de hade byggt lite till. hemköp var inte lika äckligt och det fanns en fontän och grejer.

annars var det väl huset som var den stora förändringen. jag kollade om det fanns någon post i brevlådan av ren slentrian innan jag kom på att jag inte bodde där längre...jag skulle dit på cellgrupp och fick ringa på dörren för jag hade ju ingen nyckel längre. inne i hallen blir jag chockad över hur rent det är. de nya tjejerna måste vara ordentliga, (eller lite inställsamma i början kanske). i vardagsrummet stod det nya möbler och lisa har inget sybord med tusen saker och symaskin,utan där stod en keyboard istället. inne i köket hade det bytts gardiner och satts upp en förfärligt kitschig plansch med sjöjungfrur. inte nog med att joss, bettan och lisa inte var där, det var andra där, liksom istället för dem. förvirrat.

och mitt rum sen, oigenkännbart. sängen stod på fel ställe och det fanns ett skrivbord där och ett golv(eller jag menar, det var städat....) och gardiner som liksom täckte fönstret på något sätt. och en mirjam som bodde där.

det är härligt att komma till huset. även om jag inte bor där längre så är det ett hem och där finns mycket kärlek, till gud och mig och människan och till stockholm.