snurrfnurr

det är när ens kollegor svamlar om att man utstrålar ett sådant där stabilt lugn och självsäkerhet som man undrar hur svår man är att lära känna egentligen.

dessa hemhembesök som man gör lite då och då orsakar alltid en liten kris. mindre eller större men likväl,alltid en liten kris. de som aldrig har flyttat så pass långt bort från sitt hemhem så att det inte finns kvar i samma form kan nog inte förstå förvirringen av att komma hem till sina föräldrar och samtidigt känna sig riktigt hemma men också så lost då ens liv där inte finns kvar. för man bor ju inte där längre. jag bor tydligen i stockholm och har ett liv där. fast i jönköping känns ens liv i stockholm som en parentes som man för tillfället interiktigt tror på och kan relatera normalt till när man befinner sig i sina föräldrars kök och undrar om grannen har kommit hem med sin bebis än eller inte.

kanske är lika bra att alltid bo i sin ryggsäck och vara hemma i den, för den kan man ju ta med sig. fast var ska man ha ryggsäcken under tiden man inte håller i den...mög.