julefrid

det är kaos på hisingsängen. förvisso är det väl alltid det men i dagarna är det lite extra. vi ska snart ge oss iväg på vår släktturné och måste typ packa och fixa julklappar och sånt. förutom fem vuxna människor, massa julklappar och mat och vanlig packning ska vi försöka få plats med en säck med 25 kg potatis i bilen. pappa vill testa vårt tålamod tror jag.andra förändringar jämfört med andra år är att vi bojkottar seriös julmusik, governor andy, damn och tre små grisar är det enda som spelas ur datorn. vi skippade gröten på lillejulafton utan körde på tre kronor. det här är som vanligt:jag och fille har våldat oss i hallen med lite fotboll. jag har en seriös bula på vaden och fille ser ut sådär.













det här är något nytt:

















utlovad info och intstruktioner:
då frida skulle iväg till annat land hade jag ansvaret för att förmedla ytterligare upplysningar om fest på fredag. nu kommer frida hem och hon är ju ganska aggro om jag inte har gjort det så, bättre sent än aldrig kanske...

plats: fridas hus. stadsparksvägen 2 stort gult hus under fågeldammen
klädkod:oj, bedårande såklart
peng att ta med: ~70(jag å frida fixar lite mat å dricka liksom)
uppgifter:
becka och ester: iordningställa någon sorts tävling
marja och tanja: fixa ett quiz på valfritt tema
fia: vara grymt bra dokumenterare och kameraterrorist
tina å helena w: ta med en efterrätt
sedan kommer emma så sent att hon slipper uppgift. om eva och marina kommer vete tusan men de har så svårt med telefoner så de kanske inte ens vet om att de borde komma. de får vara lite extra bedårande som uppgift isåfall.
(ja, om ni inte förstår och inte vågar er på någon sorts fri tolkning så får ni ringa å säga -hjälp eme, jag fattar inte.)

vill

har tillbringat för många timmar i soffan på blackebergs gruppbostad. man myglar inte när man sitter i soffan på det här jobbet utan arbetet kräver att man tillbringar större delen av sin tid med ett öga på sin boende och det andra på typ doktorn kan komma. detta leder till en stor rastlöshet i mig och just nu vill jag verkligen verkligen verkligen:

*ut och springa några varv kring slottet
*köra bil riktigt fort
*kanske till och med slåss lite
*gå på skivstångspass på friskis
*cykla uppför björnebergsbacken stående
*simma någon kilometer
*ha pulkarace
*köra en seriös orientering/skattjaktstävling

men först innan jag tar mig an sådana där svettiga saker ska jag sova ännu en natt här. eller ja, ligga i en säng här på blackeberg och tänka på sömn iallafall.

snurrfnurr

det är när ens kollegor svamlar om att man utstrålar ett sådant där stabilt lugn och självsäkerhet som man undrar hur svår man är att lära känna egentligen.

dessa hemhembesök som man gör lite då och då orsakar alltid en liten kris. mindre eller större men likväl,alltid en liten kris. de som aldrig har flyttat så pass långt bort från sitt hemhem så att det inte finns kvar i samma form kan nog inte förstå förvirringen av att komma hem till sina föräldrar och samtidigt känna sig riktigt hemma men också så lost då ens liv där inte finns kvar. för man bor ju inte där längre. jag bor tydligen i stockholm och har ett liv där. fast i jönköping känns ens liv i stockholm som en parentes som man för tillfället interiktigt tror på och kan relatera normalt till när man befinner sig i sina föräldrars kök och undrar om grannen har kommit hem med sin bebis än eller inte.

kanske är lika bra att alltid bo i sin ryggsäck och vara hemma i den, för den kan man ju ta med sig. fast var ska man ha ryggsäcken under tiden man inte håller i den...mög.

första advent

vi vandrar till dalvikskyrkan för att första advent ska bli som det alltid ska vara. jag och pappa ska spela trumpet till psalmerna och kören ska avsluta gudstjänsten med att försöka sig på att sjunga-advent och de kommer inte att sätta den i år heller... pappa har spelat på första advent så länge jag kan minnas och själv började jag vid 10 års ålder eller något. således anser vi inte riktigt att vi behöver öva. vi kan redan psalmerna, eller ja, vi orkar inte riktigt öva så mycket som det krävs för att göra en faktiskt skillnad i tonkvaliteten. vi kanske är lite väl avslappnade för den hyfsat högkyrkliga gudstjänsten som vi deltar i. för en gångs skull är dalvikskyrkan fullsatt och det är riktig pampig stämning. jag och pappa känner oss väldigt hemma i kyrkan så dagen till ära spelar jag utan skor och pappa har gympaskor. inget snofs här inte. när jag och pappa går upp för att spela första psalmen ser jag förvånat att min musiklärare sitter på första raden, kanske borde ha övat en gång iallafall, och stämt trumpeterna, och haft en tredje bygelspärr. jäjä

vi har malawiska gäster i kyrkan. mina kompisar liksom. de ska säga något efter gudstjänsten så då får ju jag också säga något improviserad på några minuter om allting liksom. inte nog med det utan de tvingar mig även att vara med och sjunga en sång på chi-chewa och dansa en liten dans inför de här 100 personerna som stannade kvar efter gudstjänsten. ingen människofruktan här inte.

nämen

jag har visst köpt en kamera. jag var hemhemma och tänkte-nu får jag rycka upp mig, jag tar väl och köper en kamera eller något. så jag tog med mig en bil och en mamma(kan ju ändå vara bra med lite förstånd) och körde upp till a6 en lördag i december(sådär halvmysigt hysteriskt). gick in i bara två affärer och tittade lite snabbt och frågade en trevlig erik om en massa saker faktiskt och sedan pekade jag på en och sa-bravissimo,honom ska vi ha.typ. jag hade förträngt att mamma blir otrevlig när man ska fråga butikspersonal något, hon misstänker alltid att de inte kan egentligenoch knipsar sådär strängt med ögonen så att man som dotter blir lite nervös och försöker uppväga hennes kassa attityd med att vara lite extra tillmötesgående,förstående och övertrevlig. kanske inte heller alltid blir så bra. hela dagen som följde blev jag en sådan där kameraterrorist som bara håller på att ta kort hela tiden och bryr sig mer om korten de hon tar kort på.(nä,givetvis inte) men jag tog iallafall nästsan 100 bilder.