nytt team

det kan nog bli lite svårt för mig att bo ihop med någon som inte förstår ironi,speciellt när jag gillar konflikter... erika påstår att jag är svårläst och att man aldrig vet när jag menar allvar,är arg eller när jag är rolig. jag som ser min tydlighet som en av mina bättre sidor vet inte riktigt hur jag ska ta det här. är det min självinsikt eller erikas personkännedom som det är fel på.(å jag kan ju inte ha fel, eller?)

idag kom alltså erika hem från landet. dags att få lite ordning med andra ord. det kommer bli fint och framförallt mysigt, vi har investerat i säkert hundratals värmeljus och kommer att mysa hela hösten i sofforna med olika personer. det har redan talats om inflyttningsfest och cocktailfest.(ja för att vi vill ha klänning..)

det har varit ganska skönt att bo själv en vecka efter att ha trängts med hela familjen hemma i sommar men det känns bra att det är erika som jag ska bo med i höst.
hon hade önskat romantisk middag med levande ljus och vacker musik när hon kom hem, jag är tydligen en romantisk flicka men det kunde dessvärre inte infrias då jag var tvungen att tillbringa eftermiddagen på mitt nya jobb. jag har nycklarna till en stor maffig kyrka mitt i stan där jag städar. idag slogs jag med spindlarna i den mörka källaren där, jag har aldrig sett mig som sådär fjolligt rädd för kryp men de här var riktigt läskiga. stora och överallt.

jag har gjort en jobbig sak per dag i snitt sen jag flyttade upp till stockholm och dagens jobbiga aktivitet bestod i att jag skulle på en arbetsintervju. jag var på en i lördags också för städjobbet i kyrkan. eller den intervjun var snarare en fikablinddate med en söt tant på 82 år.hennes första kommentar när vi sågs utanför pallas i vällingby var att hon bjöd på fikat eftersom det var första dagen på jobbet för mig... inför intervjun idag våndades jag lite inför hur jag bäst skulle förmedla att jag är en rar och redig flicka som skulle vara bra för hemtjänsten. glasögon inte glasögon? kjol eller är det en dödssynd? uppsatt hår eller inte?(kom på att jag verkligen skulle ha uppsatt hår eftersom jag bara pillar med det annars.)när jag kom dit så hade chefen som jag hade bestämt möte med glömt bort mig men jag fick iallafall prata med en annan chef som verkade förstå att jag skulle göra ett bra jobb. vi ringer dig...

stora siffror

Siffror säger mycket. Stora kontraster mellan Sverige och Malawi.

spädbarnsdödlighet 100/1000 (Sverige 3/1000)
urbaniseringsgrad 14% vs 84%
telefoni 0,5 anslutna av 100 vs 75 av 100
BNP per capita i USD 158 vs 38993
Ca 15 % av befolkningen är enligt FN:s beräkningar bärare av HIV-viruset.
Analfabetismen hos den vuxna befolkningen (15 år och över) uppskattades 1995 till 43,6 % (28,1 % för män och 58,2 % för kvinnor).
Medellivslängd 43/46 år (sverige 78/83)
Antal läkare per 100000 invånare 1
Andel med tillgång till rent vatten 67
Förväntad livslängd vid födseln (år) 39,7
Andel med tillgång till adekvat sanitet (procent) 46
Ungefär en halv miljon barn i Malwi har hittills blivit föräldralösa till följd av aidsepidemin.

perspektiv

hihihi

idag var jag å tränade på friskis. på ett sådant där fjöntpass då vuxna människor springer omkring och gör lustiga rörelser till musik. idag var det särskilt lustig musik också. typ björn skifs och mysko tidig svensk nittiotalsmusik blandat med newage-flum. höjdpunkten var nog den italienska balladen som värden hade valt som lämplig armhävningslåt. men det gjorde inget. för jag ska till malawi! när jag virrar omkring och försöker hitta gympalokalen bakom alla speglar och konstiga gymmaskiner ringer han och säger att de gärna vill att jag åker i februari. fnitter. jag ska alltså till afrika i tre månader i vår. med andra ord så hade jag mycket överskottsenergi på passet sen.

för att fortsätta fnittrandet tillbringade jag kvällen hos jennifer och demares. vi hade tänkt lite filmmys men det blev mest att jag och demares satt och pratade och gapskrattade medan jennifer satt och småflinade. fina flickor.

det finns ett liv därborta i vällingby

vällingby är ett konstigt ställe för mig. lite hemma men ändå inte alls. idag var jag där på dagtid(arbetsförmedlingsbesök) och förvånades över att det var en massa folk som faktiskt gick in i affärerna och åt på foodcourten som alltid har varit helt öde. de har hållit på att bygga om centrum under hela förra året och det var roligt att se att de hade byggt lite till. hemköp var inte lika äckligt och det fanns en fontän och grejer.

annars var det väl huset som var den stora förändringen. jag kollade om det fanns någon post i brevlådan av ren slentrian innan jag kom på att jag inte bodde där längre...jag skulle dit på cellgrupp och fick ringa på dörren för jag hade ju ingen nyckel längre. inne i hallen blir jag chockad över hur rent det är. de nya tjejerna måste vara ordentliga, (eller lite inställsamma i början kanske). i vardagsrummet stod det nya möbler och lisa har inget sybord med tusen saker och symaskin,utan där stod en keyboard istället. inne i köket hade det bytts gardiner och satts upp en förfärligt kitschig plansch med sjöjungfrur. inte nog med att joss, bettan och lisa inte var där, det var andra där, liksom istället för dem. förvirrat.

och mitt rum sen, oigenkännbart. sängen stod på fel ställe och det fanns ett skrivbord där och ett golv(eller jag menar, det var städat....) och gardiner som liksom täckte fönstret på något sätt. och en mirjam som bodde där.

det är härligt att komma till huset. även om jag inte bor där längre så är det ett hem och där finns mycket kärlek, till gud och mig och människan och till stockholm.

nämen, vad hände nu

ajemen, bromsarna lagades och jag tänkte att jag lika gärna kunde hänga på vårdcentralen i bromma som på hälsan 2 så i måndags kväll åkte jag å pappa till stockholm igen. faktiskt så kändes det lite som att komma hem, när man hade kört förbi södertälje och man förstod att man närmade sig.

vi kom fram vid 21 och kånkade in alla lådor och alla små påsar som jag hade fått för mig att det är bra att packa i(sorterasortera). hysteriskt mycket men säkert hela två lådor är ju erikas eller nåt... vi sparade det roligaste till sist. sängen. någon sorts försvarsmekanism får mig hela tiden att tänka att jag inte är svag utan det är ju för att jag har så små händer som det är så jobbigt.. efter att vi har släpat in den i rummet och vridit och vänt och högkantat oss så inser vi lite halvtjurigt att den visst är lite för stor...eller ja, elva centimeter för stor. pappa grymtar något om vad var det jag sa(han ville slänga åbäket redan förra flytten) och något om vikten av att mäta ut saker och ting.. han hanterar det hela förvånansvärt bra och vi skiter helt enkelt i det och går och lägger oss. nu finns det ju tre sängar, en bil, ett släp, en soffa och en luftmadrass och välja på som sömnunderlägg. lite förvirrat är det att försöka sova i "erika och sandras" lägenhet (som det fortfarande på något sätt är) samtidigt som pappa ligger där och förvirrar mig med sitt snarkande och någon sorts tunnelbana går utanför fönstret. mystiskt.

idag valde jag fel dag att vara hurtig på. jag trotsade regnet och cyklade hela den fula vägen till sundbyberg genom ett skitigt industriområde med massa lastbilar. jag skulle på uppdrag till arbetsförmedlingen. väl där får jag mig ännu en lektion i det här med kommun och stockholm stad och stadsdelsförvaltning och massa tjafs (efter förra året borde jag ha lärt mig att sundbyberg är en egen kommun och att bromma ligger i stockholms stad precis som vällingby. och att jag därmed ska cykla till vällingby och inte sundbyberg)cyklar tillbaka, cyklar rätt den här gången och kommer blöt men glad hem. nästa uppdrag=råna postlådan. jag har fått 5 olika nycklar till lägenheten. fast bara två olika sorter tydligen.. bara dörrnyckel och förrådsnyckel, inte postlådenyckel med andra ord. utrustad med pincett, kniv och en stekspade jobbar jag hårt på att göra ett konstigt första intryck på grannarna. jag lyckas både med det och att fiska upp posten.

en liten vändning

okej någon gång kring elva-kaffet vände det. jag har känt mig ganska opepp på att åka upp till stockholm och behöva anstränga mig. jag satt och tuggade på en morot och drack kaffe för att liksom komma in i mitt nya fattig-liv och vänja mig av med lyxvanor man på något sätt lyckas skaffa sig när man bor hemma igen. och tro det eller ej men i magen kände jag en viss glädje komma. det ska bli spännande att försöka hitta jobb. leta upp arbetsförmedlingen i sundbyberg och gå med i ellies bönegrupp. fy vad roligt att försöka sy lite gardiner och använda sina seriösa studentpresenter på riktigt. hålla erika uppe på nätterna med konstiga diskussioner och våldgästa josefine på lite frukost. husfester, patchwork, newlife och credobasket. ajemen det kan nog bli en riktigt bra höst ändå.

okej, lite seperationsångest

jag är inne på mina sista timmar i jönköping för ett tag. kompisar har redan flyttat och imorgon är det förhoppningsvis min tur också. antagligen, det finns fortfarande ett kanske kvar i om jag flyttar imorgon eller inte, typ bilens bromsar har gått sönder och jag har någon sorts allergichock...

jag är mer sentimental än vad jag kunde tro. tänkt lite för mycket-"åh, det här kanske är sista gången jag cyklar vid järstorp, tittar på solnedgången över vättern, är i dalvikskyrkan, grillar i ljungarum"

jag har till och med börjat acceptera den här babyblå bron som de har vräkt upp över munksjön. vi avslutade vårt hejdå-fika i fredags med att köra i fias 240 genom stan och bland annat över bron i 90 km typ fem gånger och med den otroligt heta ted gärestad spelandes i stereon. vet inte vad som lät mest; vi, bilen eller låtsas-högtalarna i volvon från 1987.. med på hejdå-fikat var en ny tjej som har flyttat hit. Maria, trevlig, skåning och allt. efter att ha pratat i en minut med henne kunde höra mig själv och insåg hur jag lät. jag hade direkt hoppat in i någon låtsas-skånska som jag inte riktigt behärskar, i magen började jag känna lite ångest över hur lättpåverkad jag är med dialekter och över faktumet att jag flyttar till stockholm imorgon.(där man efter i göteborg pratar drygast i hela sverige.)

min plan för att lösa det här:
*ta med "tre små grisar"-skivor. jönköpingsgubbar
*ringa till jobbet med jämna mellanrum för att höra lite jönköpingska
*utnyttja det faktum att många smålänningar bor på tempus.
*ta tag i att höra av mig till alla exilkompisar
*studiebesök till lund, göteborg,mariannelund, glimåkra och uppsala

igår jobbade jag sista gången på ekhagen, för i sommar/för alltid, vem vet... jag lyckades iallafall bli minst lika ynklig som de på jobbet. när jag vaknade såg jag att jag hade lite ovanligt många konstiga röda prickar på fötterna, tänkte att jag nog var trött och gick till jobbet. efter en halvtimme konstaterar jag förvånat att jag har fått ett getingstick. mitt första nånsin! jag blev lite ställd, trodde inte riktigt att jag kunde få det och frågar min kollega vad man tar sig för...Lisa har alltid tyckt att jag är lite mjäkig och ler och skrattar lite åt mig(fast snällt, världens bästa Lisa). Det sticker lite i armen men jag konstaterar nästan lite besviket att det inte är så speciellt att få ett getingstick, det är inte så synd om mig helt enkelt. jag får nog jobba mina nio timmar trots allt...men det var ju inte slut med det.. på eftermiddagen konstaterar jag att mina lustiga prickar från fötterna har spritt sig och jag har lyckats få på ryggen också. jag brukar inte vara särskilt orolig över sår eller utslag men faktumet att det sitter på mig och att jag inte alls förstår vad det är eller hur det kan sprida sig gör att jag tar tag i det hela och ringer jourcentralen. jag fick komma dit efter jobbet och sitta alldeles för länge i ett väntrum med sådana här barn (inget tålamod efter 9 timmars tjat på jobbet, hanterar mig genom att lyssna på rammstein i ipoden...)
sköterskan hade aldrig sett något liknande (nä, inte särksilt lugnande att höra...) så jag fick träffa allas vår Doktor Filipsson som jag har varit rädd för sen jag var liten... han pratar om någon sorts allergichock och ger mig antihistamin tabletter och kortisonbrus och allergipiller som jag ska gå på i en vecka.

för att riktigt spä på känslan av självömkan så var apoteket stängt, bussen gick om tjugo minuter och inte ända hem så jag fick halta hem med mina allergichocksfötter den sista kilometern. det är ju bra för karaktären.

(givetvis blev det ett långt blogginlägg för jag flyr från packandet/sorterandet...)

dessa telefoner

efter att ha ringt en massa läskiga enhetschefer(stockholmare och allt) så tycker jag ändå att jag har kommit över min telefonskräck. det är bara en jobbig del av den kvar, nämligen när man går och syter för att ett jobbigt samtal ska komma och man inte vet när. igår ringde en man som skulle intervjua mig om ett eventuellt malawistipendie, jag var och lekte hos becka så jag kunde inte prata då men han hälsade att han skulle ringa på torsdag.(han ville inte ringa till mobilen då han skulle prata väldigt länge...)

på grund av detta ställde jag klockan på 9.00 för att undvika att svara med dryg morgonröst som inte funkar. jag fick för mig att jag skulle gå ner till stan istället för att cykla eftersom jag är hemifrån längre isåfall. jag fick för mig att cykla ut och springa lite för då kan man ju inte prata i telefon osv..

men han lyckades fånga mig iallafall och vi pratade i 36 och en halv minut om saker som:emelie, vem är du egentligen?(tjenare, specificera dig mannen) Om du hamnar i en familj där du märker att pappan slår sina barn, vad gör du då? vad kan du bidra med i malawi? väldigt jobbiga frågor med andra ord... lyckligtvis har jag fortfarande lite proffstrevlig yta kvar efter mitt jobbande i vården så jag skötte mig nog hyfsat och får se vad han tyckte om det hela i nästa vecka. jag är hyfsat fnittrig.

ge mig lite tid

När jag kom hem i söndags från frizon hade mor min tvättat upp min klädhög, lagt i prydliga högar samt strukturerat upp mina flyttlådor...undrar just om hon försöker hinta något...

Igår fick jag nyckeln till tempus av Erika och det verkligen känns att det inte är långt kvar tills man inte bor i Jönköping längre. Helt plötsligt blev kalendern totalt full fram tills på måndag av hejdå-grillningar,en massa fixande och packande.
Imorgon är det tydligen slutligen dags för mig att gå till sjömansgatan 22 med en kartong och samla ihop mina prytlar. Idag förberedde jag mig på det genom att radera ut 3,5 år av sms från honom...blunda,radera,bekräfta. Så nu är jag verkligen inte ihop med någon.

Det känns förvirrande i magen att man redan har sagt hejdå med folk som man inte kommer att se förrän nästa sommar, eventuellt då vill säga..surrealistiskt. Det känns fortfarande som att Jönköping är det riktiga livet och nu väntar en paus på en termin eller en evighet eller vad det nu blir...

Jag har haft sju dagars ledigt från jobbet och njutit av att bara behöva borsta mina tänder och inte andras, äta mat med folk som inte borstar ner sitt mjäll i maten innan de äter osv...

I helgen var jag på frizon och efter att ha tillbringat 4 nätter i tält och sovit sammanlagt~14 timmar kan jag konstatera att det inte riktigt är min grej...
När man står där vid 3 på natten och ska försöka byta om till strumpor,strumpor,byxor,linne,tröja,tröja och fleece i mörkret så saknar man ändå sin varma säng och lampa.

Sömnbristen ledde till många trevliga kaffedejter med Ester, en hel del konfrontation med dilemmat- vad skaver mest?-att somna med linser eller med behå. samt några "oj shit, undra om jag bara tänkte det där eller om jag sa det högt..."

Många bra konserter blev det också. Jonathan Johansson snärjde en med sin skånska, sitt sköna gitarrande och sin röst som ibland hade lika mycket känsla som självaste Håkan. Sedan är det är ju aldrig fel med lite Loney, dear på kvällen. Härlig konsert där vi satt många under ett tält och frös, myste och nynnade med i ignorant boy, beautiful girl.

Oftast när jag är på konsert blir jag sugen på att vara med. Vid de flesta tillfällen innebär det att jag vill bli grym på bas eller trumpet men under frizon kände jag starkt för att lära mig trummor. Blindsides trummis gjorde värsta svettkonserten och avreagerade sig rejält, det hade jag också behövt med all min frustration och rastlöshet i kroppen.

För att ytterligare förstärka myspyssommarnattskänslan kunde man gå på lite Tomas Andersson Wij. Hans "mellan mellanstora svenska städer" fick mitt hjärta att bulta lite extra nostalgiskt för Jönköping.

ojojoj

Efter att ha haft ett inlägg om egofixering känns det bra att balansera upp det med en 100- saker-om-mig-lista som cirkulerar på lite olika bloggar så jag är givetvis inte först utan härmas som vanligt. Att rada upp 100 saker känns som lite overkill men det är väl lika bra att ta i när man väl gör det…


1.Min lillebror tycker fortfarande att jag är grym på fotboll.
2.Jag har insett att jag faktiskt tycker om att dansa.
3.Jag har en farlig min
4.Jag kör bil som en gud
5.Jag överanvänder ord som gött, överstyvt och ajemen om jag är på jobbet
6.Jag var med och startade en jämställdhetsförening på högstadiet
7.Jag jobbar på att bli av med min trombonfixering
8.På lekis tyckte jag bäst om de snygga fröknarna
9.Jag är livrädd för getingar
10.Jag har alltid velat ha ett par walkie-talkies att leka med
11.Jag är skåning i hjärtat
12.Jag kan backa en traktor med släp
13.När jag var liten var jag inne på att bli terränglöpare
14. I ettan mimade jag och ellis till magnus ugglas-jag dansar aldrig nykter
15.Jag är värdelös på att hålla kontakten med människor från förr
16.Jag är nog en sämre människokännare än vad jag låtsas som
17.Om någon frågar om jag har plattat håret blir jag tjurig.
18. Jag blir kär av loney,dear
19.Jag är dålig på att ta kritik
20.Jag vill helst inte flyga om jag inte kan gömma mig i någons arm
21.Jag är dålig på att ta kritik
22.Jag är bättre på att ljuga än du tror…
23.Jag kan börja gråta av att läsa dödsannonserna.
24.Jag skulle nog säga att likgiltighet är den värsta dödssynden
25.Jag har vunnit kalajståget i jönköping två gånger med sambabandet
26.Jag är en dålig förlorare
27.Mitt hår har varit lilarött,rött,brunt och svart
28.Jag är ganska inne på att bli en snäll skolsköterska
29.Jag är dålig på att vara konsekvent i mitt bemötande emot olika människor
30.Jag hatar att köpa skor
31.Jag slinter farligt ofta på enter-knappen istället för delete-knappen när jag pratar på msn
32.När jag var åtta år kläckte jag att jag tyckte att jag var smartast i familjen och ibland håller jag fortfarande med.
33.Det har hänt att jag fortfarande har känt lite bitterhet över att jag fick g i teknik i nian
34.Jag klär mig efter humör och inte efter väder
35.Jag är inte en morgonmänniska någonstans
36.Jag försöker jobba på min människofruktan
37.Jag älskar hösten
38.Det händer att jag längtar efter keso
39.Jag har ett hysteriskt bra minne
40.Jag kan inte hålla i pengar
41.Jag blir en tidsoptimist om jag kör bil
42.Jag blir arg på folk som kör för fort
43.Oftast vet jag inte vad jag vill
44.Jag rotar alltid runt hemma hos folk
45.Jag pratade bort hälften av mina trumpetlektioner för att jag inte hade gjort läxan
46.Förra sommaren köpte jag ett avgassystem
47.Folk säger att jag är rädd för hundar. Jag håller inte med
48.Jag har haft problem med tajming sen barnsben
49.Jag förstår ofta inte vad min kropp försöker säga till mig.
50.Jag är tillräckligt huslig för att bli en schysst hemmafru
51.Jag tycker det är ohyfsat att inte säga hejdå ordentligt
52.Jag har svårt för sporter där man ska köra på teknik och inte aggressivitet
53.Jag tycker man har en plikt att alltid hälsa på barn som är ute och leker alldeles ensamma
54.Det händer att jag har så pass mycket dötid på jobbet att jag kan skrapa ihop 100 meningslösa saker om mig själv.
55.Jag är svag för kolakakor
56.Om jag skulle gissa på kärleksspråk blir det fysisk beröring
57.Eller tid för varandra
58.Jag använder macho som ett skällsord
59.Mitt hjärta sitter lite till vänster
60.Ibland vill jag ha skägg för det verkar roligt
61.Min dygnsrytm är inget att skryta med
62.Det tidigaste jag någonsin har badat i vättern är 30 april
63.Jag är ju mer rädd att andra ska dö än att jag ska det
64.Om jag har högklackat har jag klätt ut mig
65.Jag tycker att man inte ska jobba inom vården om man inte har högre social kompetens än att man kan svara på tilltal.
66.Jag har mycket-”jaja, det löser sig-attityd”
67.Snart är jag arbetslös(?)
68.Jag är inte kittlig
69.Speciellt inte på revbenen…
70.Däremot tycker jag att kotungor kittlas
71.Okej,jag är kittlig under hakan
72.Jag önskar att livet vore enklare ibland
73.Jag vaxar benen för jag tycker det är skönt
74.Jag tycker om sporter när man får slåss lite
75.Jag döptes den 13 april 1986
76.Jag är teknikexperten i familjen
77.Jag vill ge blod men jag vågar inte riktigt
78.Jag vill andra saker jag inte vågar också
79.Om jag går på handels om två år blir jag inte jätteförvånad
80.Mitt tålamod klarar inte av spel som schack och risk
81.Det är farligt att spela monopol med mig
82.Jag är lite rädd för Hugo Huggtand
83.Jag är betydligt mer rädd för fladdermöss
84.Jag tycker man har rätt att vara kräsen
85.Jag tycker om Bob Hansson
86.Ibland har jag svårt att tro att jag har gått bibelskola
87.Per Gessle borde inte få spelas på offentliga platser
88.Jag har använt scout som skällsord också…
89.Jag tycker inte om att prata i telefon
90.Jag saknar att marschera
91.Jag har faktiskt en bach-trumpet
92.Jag är allergisk mot klyschor
93.Jag förstår inte den här grejen med husdjur
94.Jag vågade inte tända tändstickor när jag var liten
95.Jag blir trött av att inte veta var jag har människor
96.Jag tycker att min naivitet är en styrka och inte en svaghet
97.Ibland blir jag förvånad över att jag sa något när jag trodde att jag bara tänkte det
98.När jag blir stor ska jag ha en liten båt
99.Jag skulle aldrig klara att planka på tunnelbanan
100.Jag kan ha svårt att ordentligt avsluta saker